När tant Gredelin skulle flytta

Det började så lätt med att tant Agda trillade nedför trappan. Inte så mycket trillade, som fastmer kanade. På baken. Duns. Duns. Duns. Duns. Duns, nedför halva trappan så underkjolarna flög omkring henne. Hon landade omskakad och blåmärkt, men stolt, vid trappans fot. I famnen höll hon hårt fyra hyllplan till en vit Billy-bokhylla. -Jag tappade dem inte! Sken hon.

Därpå följde en tvåtimmarssession av vuxentetris som, hade detta varit den Sune-film det förtjänar, hade spelats upp i trippel fart. Nedför trappan med lådor, in i vagnen med lådor, uppför trappan utan lådor nedför trappan med lådor, in i vagnen, ut ur vagnen, uppför trappan med lådor, nedför trappan utan lådor ad finitum. [sic.] Tant Brun klättrade omkring inne i vagnen med kjolarna uppfästade i midjan och lekte pusselgeneral... Och alla skrek på varandra och hade trevligt.

Någonting mer eller mindre skäggigt gick eventuellt förbi, (tant Brun visade sig vara ett opålitligt vittne) möjligheten att den blöta fläcken på den nyflyttade madrassen var en nattlig olycka och inte en effekt av flytthjälpens inkompetens dryftades, och Tant Grön yrkade på en hutt ur någon av tant Gredelins nedpackade buteljer. Någonstans under förhandlingarnas gång blev Hederstanten sur och gick och satte sig i vagnen utan att någon hann begripa vad som hände. -Vart tog han vägen? Frågade tant Agda. -Han sitter i vagnen och leker med snören. Svarade tant Brun.

Tant Grön överraskades ståendes mitt i rummet i färd med att försöka köra ner en liten, noga ihopvikt papperslapp i korsetten. -Vad gör du? Utbrast tant Gredelin chockerat. -Bloggar. Blev det kärva svaret.

Så gör jag ännu ett försök att sätta ner foten i blogosfären utan att halka eller glömma var jag är någonstans. Innehållet lär bli varierande, för er två som försöker läsa smörjan (bless yer little hearts), jag lovar ingenting.

"In faith, I will go." - Cousin Beatrice


File under: Stilövningar