Dagens hackkyckling: Carin 21:30

Carin Hjulström tilldelas idag rollen som hackkyckling på grund av hennes intervju med Jonas Hassen Khemiri. Ämnet var "Varför får jag inte säga negerboll?" Jag beklagar att jag är så sen med att kommentera detta, men tack vare det välsignade internätet går det ju utmärkt att såhär i efterhand se programmet om man vill verifiera mina källor eller bli upprörd med egna ögon.

För den som hellre vill ha ett referat, såhär var det: Jonas Hassen Khemiri var gäst i programmet som enligt uppgift skulle handla om hur man får att rikt språk. Programledarens bild av ett roligt och kreativt språk var tydligen helt enkelt ett med ordet "neger" i. Jonas Hassen Khemiri hade genom hela intervjun svårt att få gehör för sin önskan att tala om något han gjort nyligen. Istället envisades programledaren med att prata om boken Ett öga rött (utkommen 2003), och invandrarsvenskan, samt att han i boken använt ordet "neger".
"Får man göra det?" Frågar hon hoppfullt... "Du använder ju själv det här ordet", påpekar hon gång på gång i ett försök att, ja vaddå, avtvinga honom ett intyg på att hon får lov att springa omkring och skrika "neger" åt folk?

Sen slänger den fräcka människan fram en tallrik chokladbollar under näsan på honom och kräver att han ska tala om för henne vad hon ska kalla dem! Den stackars författaren (ja! Det är författare han är, inte hennes svenskalärare, vilket man i och för sig kan beklaga), suckar uppgivet, för typ sjunde gången, och säger återigen något i stil med att man väl inte behöver använda ord som man vet att folk blir ledsna av och att vi kan väl hitta på ett annat ord? Han avslutar med en fråga om varför hon måste kalla det för negerboll (minns inte exakt hur han formulerade det, men det kan ni ju som sagt verifiera själva).

Och där, i hennes svar, kom min knäckpunkt! För då utbrister bruden, i en närmast hysterisk ton som hade gjort Sverker-ska-det-vara-på-det-här-sättet-Olofsson stolt: "Jag tänker inte på mig, jag tänker på alla barn som inte vet varför de inte får säga negerboll!" Eller någonting mycket likt ovanstående. Och jag säger bara det: Visa mig det barn som lider känslomässig eller fysisk skada av att få lära sig ordet chokladboll och jag ska personligen vandra på knä till Stockholm (Rättelse: programmet spelas tydligen in i Göteborg, så jag behöver visst inte vandra särskilt långt) och be Carin 21:30 om ursäkt!

De som menar att det är deras mänskliga rättighet att använda ord som sårar och förolämpar andra människor, bara för att de själva inte känner sig illa till mods av det, det är undantagslöst vuxna människor med svag intelligens och bristande empati. Och även om detta är drag jag brukar tillskriva barn, erkänner jag villigt att de även återfinns hos vuxna, och att det då är betydligt mer upprörande!

Och att ta till brösttoner och skylla på att de bara tänker på barnens bästa, det är i min mening rent och skärt fusk i nästan vilket ämne som helst! Det är som att spela Hitlerkortet! (Detta är det fenomen som gör att när en gräl gått så långt att någon jämför sin antagonist med Hitler, då kommer man inte längre, då finns inget svar att ge.) Likadant är det med barnkortet: när någon vädjar till omgivningens hänsyn till barnen, då godtas inte längre några förnuftsargument, då kan man lika gärna lägga ner diskussionen, för vem vågar antyda att barnens bästa inte är vår främsta plikt?

Jag anser att barnens bästa i det här fallet är att vid en mycket tidig ålder lära sig ordet chokladboll, helst före "mamma", "pappa" och "blä", så att de är väl rustade för den hårda verklighet full med hysteriska femtiotalister som försöker lura dem att integrera nedsättande ord och invektiv i sitt vokabulär!!