Drottningen vänder blad av Alan Bennett är årets sista bok, och definitivt en av de trevligaste. Enligt the Spectator, och insidan av pärmen, "en roande godnattsaga för vuxna". Enligt mig mycket mer än så.
Det är en söt liten bok, bara 124 sidor, i ett format som får en att känna sig som om man borde läsa den med en sjal om sina späda, muslinklädda axlar i en fönstersmyg med utsikt över en engelsk park. Och den handlar om hur drottningen av England (fiktionaliserad, men fullt igenkännlig och mycket trovärdig) av en slump börjar läsa böcker och gradvis tappar allt intresse för sitt ämbete alltmedan hon inser vilken skatt litteraturen är.
Det är en mycket kärleksfull titt bakom ögonen på en magnifik och humorisisk huvuperson, och som litteraturintresserad eller bokslukare blir man mycket sympatiskt kliad bakom ögonen och smickrad genom hela historien.
Det är en bok som påminner mig om varför jag oftast hellre köper böcker än lånar dem. Jag vill stryka under och hundöra denna bok! Den är full att betraktelser över litteraturens och läsandets betydelse, svårigheterna med att vara, och hantera, olika sorters människor och mycket annat. Allt i fina formuleringar man vill minnas för att senare kunna plagiera.
Det enda jag ångrar är att jag läste den på svenska: genom hela läsningen skiner de mycket brittiska uttrycken som borde varit där igenom vad som verkar vara en alldeles utmärkt översättning och man bara längtar efter och saknar dem. Adlibris, here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar