Någonting att dricka : ett oprovocerat smaktest

-Vad ska vi göra?
-Vet int', hitt' på nåt!

Det blev fredag, och det blev helg, den första veckan. Och jag såg att det var gott.
Men jag såg ingen strålande plan för kvällen. Jag kände inte för att reda ut höstacken på hjässan och avpollettera älsklingströjan. Och jag kände inte att vinterkylan därute blivit mer intressant av att vara nyårsk. Så vi hamnade framför På Spåret. Och det frågades om det villes has nåt att dricka. Och efter en rask inventering av skåpet i hörnet kom jag fram till att det villes det!

Vad jag fann i skåpet:
5 snapsglas och ca 15 flaskor av olika alkoholhaltiga drycker.

Jag kom fram till att ett smaktest av 5 stycken fullständigt disparata spritsorter var precis vad jag hade lust med. Innehållet i tre av flaskorna diskvalificerades genom det tragiska handikappet att lukta gammal ridsadel vilket föranleder mig att anse dem odrickbara; en cirka sju eller så kände jag mig alldeles för bekant med; och av resten valde jag ut 5 sorter som av någon anledning fångade min uppmärksamhet.


Från vänster till höger Moskovskaja vodka, Likör 43, Baccardi Black, Passoã, Berentzen grüne birne (i bakgrunden en brödrost)

Så till testet:
(dryckena rangordnade efter gillningsgrad)

5. Baccardi black
Jag har druckit mörk rom tidigare, men hade tydligen förträngt upplevelsen. Jag valde att prova denna dryck på grund av ett vagt minne om att jag inte gillade det, men visste inte varför. Jag hade rätt, och är nu uppdaterad. Färgen är lovande nog, den är vackert rödbrun som ett svart te som fått dra precis lagom länge men här slutar företrädena.

Det luktar russin. (klicka på länken!)
Jag gillar inte russin. (Snälla, klicka på länken!)
Man skulle kunna säga att jag inte förstår russin. (Klicka på länken säger jag!!)

Russin ser ut som torkade flugor, konsistensen är bedrägligt fast och torr på utsidan med en geggig och slibbig insida, det är alldeles för sött och liksom starkt, och värst av allt: jag minns väl hur man under min barndom försökte presentera det för mig som godis, vilket orsakade bitterhet och misstro mot föräldragenerationen och vuxenvärlden i allmänhet. Alla dessa associationer sköljer nu över mig!

Och visst farao smakar det russin! Lika sött och elakt rivigt. Dessutom har det dessutom den där otäcka, rökiga gammalt-läder-tonen som jag försökt undvika, och jag känner mig lurad och kränkt! La pièce de resistance är en bismak av något jag inte helt kan identifiera men definitivt associerar till bekvämlighetsinrättningen i en äldre herres hem.

4. Berentzen grüne birne
Gröna päron alltså. Luktar inte päron. Luktar illa! Doften, om det är rätt ord, påminner mig om fruktkolorna man kunde köpa på ÖB ett tag i enkilospåsar. Det fanns ananas-, banan-, körsbär-, apelsin- och kokossmak, och denna dryck luktar som sådana med kokossmak som legat och härsknat ett tag vilket faktiskt är anledningen till att jag ville prova den: Smakar den som den luktar, eller smakar den päron? Färgen är en grumlig vit, som ouzo eller fluorskölj, eller kanske utspädd kokosmjölk? Smaken kräver ingen lång utläggning, det smakar päronjuice med en bismak av härsken kokoskola, punkt. Räddas från jumboplaceringen endast av min intensiva avsky mot russin.

3. Passoã
Passionsfruktslikör ska det vara, men jag är tveksam. Det luktar i alla fall definitivt frukt, i någon grad exotisk sådan. Färgen är en dimmig knallrosa som man nog i första hand associerar med karameller, och för mig blir det i andra hand snarare granatäpple än passionsfrukt. Smaken är också mer granatäpple, med en liten beska som av citrusskal. Det lyckas alltså vara både sötsliskigt och beskt. Lukten är klart trevligare än smaken och summan av kardemumman är att det är något mindre än gott.

2. Molovskaja
Denna trevliga vodka stod sig synnerligen väl i konkurrensen. Inte så förvånande med tanke på att dess medtävlare samtliga var slisk! Doften var ett ingenting, det luktade rent och friskt som en fjällbäck (med undantag av den uppenbara alkohollukten då). Färgen detsamma: Ingen färg. Helt färglös. Vilket känns ganska betryggande när det rör sig om vodka skulle jag säga. En dryck så klar och ren som smältvatten från högfjället. Endast en liten oljig yta på glasets väggar skvallrar om dess lite farligare natur. Smaken var sprit, vågar jag påstå. Säd ska den smaka, enligt Experten, och hans gode vän Systemetkatalogen (hur de nu vet det), men jag vidhåller att det smakar sprit! Med en viskning av alkohol.

1. Likör 43
Vinnaren var väl kanske inte helt otippat en söt likör. Sött till de söta försvarar jag mig med. Den doftar vanilj och smörkola, och brylépudding, som Experten så riktigt observerade. Gott så, ty jag är helt för brylépudding utan den där horribla konsistensen! Färgen är varmt gyllene som sirap. Även smaken är smörkola, och känslan i munnen är gräddigt smaskigt mjuk. Alltså: gräddig, krämig sirapskola för alla sinnen avgår med segern.

Ett hedersomnämnande får kvällens öl Péché Mortel (imperial stout au café) som smakade kall kaffesump på ett ganska trevligt sätt. Och mjölk, minimjölk närmare bestämt. Och inte kaffe med mjölk heller utan helt klart kaffesump för sig, och minimjölk för sig.
-Surt, sa jag.
-Syrligt! sa Experten strängt.
Ingen öl för tedrickare menar Experten, men den här tegalningen tyckte det dög. Nu flöt det utom tävlan, men annars hade det kvalat in på en hedersam tredjeplats mellan vodkan och passionsfruktslikören.